Historik
Ett av vårt lands äldsta hantverksföretag som även intar en topposition inom vår keramiska konstindustri.
1843
Medicine doktorn och riddare Carl Jacob Wettergren och sergeanten och handlaren R.A.C. Medén, båda från Rättvik, byggde gemensamt upp ett tegelbruk och vattenverk vid Nittsjö. År 1847 började man även tillverka bruksföremål i terrakotta och kakelugnar vid tegelbruket.
C.J. Wettergren
1850 blev C.J. Wettergren ensam ägare till anläggningen. Dåtidens krukkärls och kakelungstillverkning fyllde socknens behov, medan teglet bland annat exporterades till såväl Falun som Öster och Västerdalarna.
Från mitten av 1860-talet fram till 1870-talets början gör Wettergren flera försök att sälja Karlsvik med tillhörande tegelbruk, men lyckas inte hitta någon köpare. I december 1871 bjuder därför Wettergren ut hela egendomen inkl. tegelbruk att arrenderas till högstbjudande och den 4 januari 1872 har han tecknat avtal med den då återkommande Medén. Medén har tillsammans med kompanjonerna Martin Nisser och C.J. Hedman inkommit med högsta anbud och från 1 maj 1872 drivs tegelbruket återigen av R.A.C. Medén. I november 1877 bolagiseras företaget och blir Nittsjö Tegelbruk AB med Nisser, Hedman och Medén som ägare. Aktiekapitalet skall uppgå till minst 20.000 kr och högst 50.000 kr.
I november 1882 försätts R.A.C. Medén i konkurs. I konkursboet ingår Utby och Karlsviks egendomar samt 1/5 del av Nittsjö Tegelbruk. Allt försäljs på offentlig auktion och till en summa av 36.555 kr blir Major J.S. Nisser ägare till egendomen. Major J.S. Nisser äger sedan tidigare Kopparbergs & Hofors Sågverksbolag. Från november 1882 ägs således tegelbruket av Martin Nisser, J.S. Nisser och C.J. Hedman.
1887 är det dags för nästa ägarbyte. Nu säljs tegelbruket till ägaren av Säters Lergodsfabrik O. Wallström och under hans ledning går tegelbruket en blomstrande period till mötes. Han bygger dessutom ett sågverk i Korsnäs, Backa Ångsåg, som också införlivas i företaget. 1895 när försäljningen av tegel, kakelugnar och lergods går som bäst, drabbas fabriken av en brand och hela keramikverkstaden förstörs. Det råder därefter viss osäkerhet om tillverkningen skall återupptas. Redan år 1896 står den nya keramikverkstaden klar.
Vid Backa Ångsåg har Wallström tidigare konstaterat stora fyndigheter av ”finfin” lera och efter branden undersöker han möjligheten att återuppta verksamheten där genom att bilda ett nytt bolag. På sensommaren 1896 inbjuds intressenter för bildandet av ett industriellt bolag och i december 1896 bildas AB Nittsjö Tegelverk. Nu sker all tillverkning och försäljning av såväl tegel som kakelugnar och virke vid sågen i Backa.
I juni 1902 säljer Wallström både Tegelbruk och Ångsåg till Ingenjör C. Gottfrid Rystedt i Stockholm för 60.000 kr. I styrelsen ingår därefter Kapten P. Linderdahl, Häradshövding L.E. Gezelius, Kapten A. Lundeberg samt suppleanterna Ingenjör Knut Åkerblom och Auditören G. Ihrman. Rystedt fortsätter driften av både Ångsåg och Tegelbruk fram till 1909 då företaget hyrs ut till Forsell & Sörling. 1914 läggs tillverkningen ner vid tegelbruket och anledningen till detta är att Kullsbergs Kalkförädling AB i Glisstjärna ansökt om, och beviljats, bygga en smalspårig järnväg förbi tegelbruket och vidare upp till Glisstjärna. I samband med detta bygge så köper Kullsberg tegelbruket.
Arbetsstyrkan vid bruket innan bolaget bildades.
Stående från vänster. Wilhelm Forsell, Johan Forsell, Martin Sörling,
Carl Forsell, Wictor Momqvist och Herman Sörling, sittande Valdemar Sörling.
1917
Ruben Löfgren, svärson till Carl Wilhelm Forsell köpte nu hela Nittsjöanläggningen och den sista oktober 1917 bildades Aktiebolaget Nittsjö Stenkärlsfabrik. En ny händelserik tid väntade. Flera fastigheter köptes. Antalet anställda utökades mer och mer. Elkraften gjorde sitt inträde och därmed var sparkskivorna för drejning ett avslutat kapitel. Effektivare arbetsmetoder infördes för att möta den alltmer ökade produktionen. Det skulle visa sig att fabriken under Ruben Löfgren stränga och målmedvetna ledning följde med i den industriella utvecklingen och blev en modern fabrik. Första formgivaren, Erik Mornils anställdes 1924. Det blev Mornils som blåste liv i den gamla Nittsjö traditionen. Nya Nittsjö produkter växte fram och naturligtvis skulle de visas upp. Premiärvisningen blev stora hantverks och industriutställningen i Falun 1927 med bronsmedalj för gott tekniskt utförande. 1928, Sundsvallsutställningen med silvermedalj. 1930 Stockholmsutställningen. 1933 anställdes Jerk Werkmäster som konstnärlig ledare. Efterfrågan på Nittsjökeramiken ökade märkbart och produktionskapaciteten stegrades. Keramiken från Nittsjö visades på en mängd olika utställningar fram till 1942. Nämnas kan Röhsska Museet i Göteborg 1933. Liljevalchs konsthall i Stockholm 1934, Tallin, Riga och Kaunas 1934. Bryssel 1935. Paris 1937. Konsthallen i Falun 1938. Ostermans i Stockholm 1941.
Ruben Löfgren
1942
Skulle 25-års jubileet firas. En höjdpunkt som det skulle visa sig att inte Ruben Löfgren skulle få uppleva. Samma år i september avled den 63-årige disponenten. Ett kvarts sekel hårt arbete var till ända. Mannen som ”avtvang leran guldets värde” var borta och därmed var det dags för nästa länk i den Löfgrenska kedjan att ta vid. Sonen Åke Löfgren visade sig väl vuxen uppgiften och trots en nedgång i början av 50-talet gick arbetet vidare och produktionen ökade. Under Åke Löfgrens chefskap genomfördes genomgripande rationaliseringar vid fabrikens olika avdelningar. Ytterligare elugnar inköptes och den gamla vedeldade ugnen revs 1961 och lämnade efterlängtat golvutrymme i byggnaden samtliga tre våningar. Tre år tidigare, 1958 anställdes Thomas Hellström. Thomas visade sig som keramiker vara en idéspruta utan gräns och tack vare hans kunnande och teknik fick Nittsjö åter ett nytt ansikte att visa upp.
Åke Löfgren
1967
Firades 50-års jubileum med utställningar på Dalarnas Museum i Falun och på NK i Stockholm, Göteborg och Malmö. 1968-1969 genomfördes en hel del reparationer och omställningar i produktionen. Thomas Hellströms smidesverkstad övertogs och flyttades till Nittsjö. En liten gasolugn anskaffades och stengodsbränning provades i mindre skala. 1972 revs alla nio elugnar ut och en stor gasolugn köptes. Nittsjö-leran från Västanå i Boda avvecklades och en bättre lera från Holland togs in i produktionen. Under resten av 70-talet såldes skog, grus samt fastigheter och stora investeringar gjordes i produktionen.
1980
Avgår Åke Löfgren som VD. Sonen Per Löfgren, som arbetat vid sin fars sida under de omvälvande 60 och 70-talet blir ny VD. Noggranna analyser och utvärderingar av produktion och personal utfördes. Ytterligare skog, grus och fastigheter såldes. 1989 anlitades Elaine Westh som ny formgivare. Thomas Hellström som gått i pension, arbetar fortfarande kvar ett par timmar om dagen. Efterfrågan på företagets produkter ökar i rasande fart. En ny marknad i Norge börjar inarbetas. Mer personal anställs för att klara produktionen och en ny gjutanläggning byggs.
1992
Firas 75-års jubileum med en utställning och en studieresa för personalen till Holland. Under 90-talet görs betydande investeringar för att förbättra arbetsmiljön. 1996 utökas produktions och butiksytorna genom en utbyggnad. 1999 och 2001 investeras det i nya elugnar. En lågbrännande stengodsmassa tillförs produktionen. Fler formgivare anlitas, år 2000 Mats Nyman, 2002 Johan Blomdell och Ingela Westergaard år 2005. En produktionsnedgång inleds under 2006 då försäljningen drastiskt försämras. Personalen varslas om uppsägning och produktionen står still under de kallaste vintermånaderna.
2016
Har släkten Löfgren med personal under ett sekel genom framsynt arbete fört Nittsjö Keramik till en topposition inom konsthantverket och arbetet går vidare. Ett arbete med traditionens ansvar i en traditionsrik bygd för morgondagens Nittsjö.